*Namn: Daniel Werner - Sambo.
*Yrke: VD på 24 Solutions Hosting Services AB.
*Besökt antal länder: 79 st.
*Är en av deltagarna som skall med på Rough Expeditions TransAfrika Expedition Dakar/Sydafrika. Se EXPEDITIONER.
______________________________________
Min reseberättelse från Dakar/Marrakechresan.
Jag och min sambo flög tidigt en januari morgon till Dakar via Bryssel. Vi såg båda mycket fram emot vårt stundande äventyr. Själv hade jag åkt på några äventyrsresor tidigare men för min sambo var det första gången på den här typen utav resa.
Väl framme i Dakar möttes vi av några andra deltagare från Rough som hade åkt ändå från Paris till Dakar och som nu skulle åka tillbaka till Marrakech. Vi tog en taxi som körde oss ner till den resort där den rosa jeep som skulle bli vårt hem för drygt 10 dagar väntade. Vi åt gemensam middag och fick lära känna de andra som skulle åka med oss.
Första dagen styrde vi mot St:Louis, en liten fiskeby i nordvästra hörnet utav Senegal. Vi spenderade kvällen på en camping precis vid vattnet och hann dricka några öl innan det var dags att gå och lägga sig. Det var första natten i Howling Moon tälten och de visades sig vara riktigt sköna och mysiga. Man får som en egen kupé på 120 * 240 cm så det var gott om plats och vi somnade snabbt.
Tidigt på morgonen väcktes vi av att vi hörde folk sjunga. Det var de lokala fiskarna som var på väg ut med sina båtar som sjöng för att få fiskelycka. Efter frukost på campingen kom vi iväg tidigt och styrde mot gränsen till Mauretanien. Väl framme vid gränsen gick det överraskande smidigt. Jag hade förväntat mig byråkratiska passkontrollanter som skulle fråga om allt. Tvärt om, fort gick det och det var inte ens några problem att få ta ett par kort på passpolisen.
Väl över på andra sidan gränsen märktes det att vi hade kommit till ett annat land. Vägarna blev direkt mycket sämre och efter en stund på väg så stannade vid till i en liten fiskeby som inte såg mycket ut för världen. Vi bjöd befolkningen på vatten, godis och pennor som var mycket uppskattat.
Vi drog vidare till den häftiga huvudstaden Nouakchott där vi fastnade i ett trafikkaos utan dess like. Jag tycker att jag har rest och sett mycket, men Nouakchott var något utöver det vanliga. Det tog säkert minst 30 minuter att passera en enda vägkorsning. Och vid sidan av vägen satt poliserna och sov mitt i kaoset.
En rolig detalj med Nouakchott är att det verkar som om alla Mercedes 190 hamnar där efter att vi i Västeuropa har ratat dem och tycker att de är skrotfärdiga. Inte Merca 180 eller 200 utan just 190. De flesta kör dessutom omkring utan lampor, motorhuvar och fönsterrutor. Den Svenska bilprovningen hade nog inte godkänt en enda bil.
När vi kommit igenom kaoset spenderade vi natten på en riktigt häftig camping där de flesta ”Overlanders” stannar på sin väg oavsett om de ska norr eller söderut. De fanns många ekipage från stora delar av Europa och Ryssland som gjorde oss sällskap.
Morgonen därpå körde vi vidare genom Mauretanien och nu kändes det att vi var i Saharaöknen på riktigt. Sanden trängde upp mer och mer på vägen och till slut var vi omgivna av stora sanddynor på båda sidorna. Det var nästan som att vara med i en film. Vi stannade till och klättrade upp för dynorna. Det var svårare än man kan tro och när vi kom ner igen så var det sand överallt, i kläderna och håret.
På vägen upp genom öknen sov vi mesta dels i så kallade bushcamps. Vi stannade och sov efter vägen där det passade. På vissa ställen vågar man inte köra så långt utanför vägen då det fortfarande finns risk för att stöta på minor.
När vi kom till gränsen mellan Mauretanien och Marocko kunde vi hälsa på ännu fler overlanders. Bland annat ett gäng ryssar som körde från ”Sahara Challenge” från Ryssland och ner i Västafrika. Efter att ha passerat ut genom Mauretanien hamnar man i ett hyfsat stort ingenmansland innan man kommer till Marocko. I detta ingenmansland finns i stort sett ingen väg utan bara hjulspår där man kan ana ungefär hur man ska köra. Här har det lämnats ett antal bilar som av någon anledning inte kunnat ta sig igenom gränserna och de har alla blivit plundrade på det mesta som inte sitter fast.
När vi passerat genom ingenmansland och kommit fram till gränsen i Marocko så fick vi känna på lite byråkrati. Det tog en j-kla tid att komma igenom och om man vill göra det snabbt och enkelt så är det bäst att ha med sig en limpa cigarretter. Det var helt klart att de som kunde muta med något som prioriterades och kunde passera snabbt och smärtfritt.
Väl inne i Marocko började skymningen att falla. Ganska sent på kvällen kom vi fram till en riktigt mysig camping där vi kunde dricka både en, två och många öl på kvällen innan vi gick och la oss.
Väl på rull i Marocko körde vi ut med Atlantkusten. Det är otroligt häftigt att se när öknen går ända ut till havet utmed vägen. Det märks också att Marocko är mer civiliserat och det var riktigt bra vägar och fanns till och med helt ok restauranger utmed vägen.
Min favorit i Marocko var helt klart staden Tan-Tan. Lokalbefolkningen struntade helt i oss turister och vi hittade flera uteserveringar att spendera lite tid på.
På väg mot Marrakech skulle vi passera genom Atlasbergen. Vart efter vi steg högre och högre i bergen på slingriga vägar utan räcken så märkte vi hur temperaturen sjönk rejält. När vi kom runt 1.800 meters höjd så började det att snöa. Det hade vi inte riktigt räknat med och de däck som sitter på bilen är väldigt hala fastän det är terräng däck. Till slut kom vi upp på toppen som heter Tizi N Test och som ligger på ca 2.100 meters höjd.
Vi stannade till för att känna på underlaget eftersom det nu skulle bära av neråt i flera timmar på slingriga vägar. Vi testade att köra ner en bit med bilen med det var alldeles för mycket is för att vi skulle kunna ta oss ner på ett säkert sätt. Bilen och släpet med passagerare och last väger tydligen drygt 4 ton. Så det var bara att vända och åka ner samma väg som vi kom.
Vi kom fram till Marrakech på kvällen och stannade på en riktigt, riktigt fin camping med allt som bara kan önska sig. Efter att vi rest tälten gick några och lade sig men efter som jag och min sambo hade bokat flyg hem lite för tidigt så tog vi en taxi in till Marrakech och gick runt på marknaden tills den stängde.
Morgonen efter så var det dags att flyga hem. Vi ångrade att vi inte hade lagt till ett par extra dagar till i Marrakech, men det får väl vara skäl nog att åka tillbaka någon annan gång. Vi flög hem med Ryan Air via Bremen i Tyskland där vi glada och nöjda med resan somnade så fort vi la huvudet på kudden och drömde om nästa äventyrsresa. /Daniel Werner
